... eller i byxorna, som det heter på tyska. Vi har haft en trevlig dag men runt kl. 17 hände något jätteläskigt!

Jag var på övervåningen och min man med Olivia på nedervåningen. Jag tyckte att hennes röst lät konstig, alldeles för nära, och när jag kom ut i hallen stod hon i trappan! Då hade hon klättrat upp för nästan hela trappan helt själv, fattades bara fyra trappsteg! Mitt hjärta stannade och när jag gick emot henne sträckte hon upp armarna. De tre sekunderna det tog mig att nå henne såg jag framför mig hur hon tippar bakåt med uppsträckta armar och trillar nerför hela trappan! När jag fick tag i henne var jag tvungen att sätta mig, så darrade jag och sen började jag storböla. Fy fan vad rädd jag var!

Den lilla rackaren har lärt sig att öppna grinden, det måste vi genast åtgärda! Det är en hemmasnickrad grind som stängs med en kedja som hakas i i en krok. Hon når nu denna krok och har klurat ut hur man öppnar den. J har fått i uppdrag att leta fram borrmaskinen så jag kan sätta den högre upp i morgon.