Jag gick och solade och det lugnade nerverna lite. Jag har pratat med min mamma och om min pappa inte mår bättre i morgon släpar jag honom egenhändigt till sjukhuset i Arvika, hur mycket han än stretar emot. Där opererades hans tarmcancer för några år sen och jag har förstått att mina föräldrar har större förtroende till dem än till centralsjukhuset i Karlstad (vad konstigt - not!). Jag har också sagt att de ska kontakta Örebro, där han opererades i juni och låg i koma. De verkade iaf inte vara så handfallna och ignoranta.

Ett annat alternativ är att jag åker in med honom igen till Karlstad och ni kan tro att jag inte lämnar stället innan de gör NÅGOT. Om någon säger att "allt ser bra ut" kan det dock hända att ni kan se mig i nyheterna i morgon kväll. Jag är då den hysteriska tjejen med en 2 cm-utväxt och rosa glasögon på sniskan som tar stryptag på en sköterska medan jag försöker sparka bort läkaren och studenten som försöker få mig att släppa taget... (J kommer att hoppa upp och ned i bakgrunden och göra reklam för sitt företag.)