Igår såg vi på Drag me to hell av Sami Raimi (även brodern, Ivan Raimi, var med och skrev). Egentligen skulle det bli en lång filmnatt med även The electric mist men eftersom Trollungen inte behagade somna förrän kl. 21:30 får vi titta på den ikväll.

Men, till "decenniets bästa skräckfilm", som den har blivit utnämnd till - jo, pyttsan. Det var en helt ok skräckfilm (alltså inget för dig, Millan ;-)) men jag skulle inte gå så långt och hylla den. Faktiskt hade jag förväntat mig lite mer av Sami Raimi (å andra sidan ligger hans Evil dead-dagar över 25 år tillbaka). De roliga inslagen fick mig att dra på mungipan, som max, och "gubben i lådan-effekterna" (eller i detta fall snarare "gumman i lådan") var ok men väldigt förutsägbara. Som motpol kan jag dock säga att J studsade rätt så högt ett par gånger.

Underhållande och sevärd, javisst, men den är då inte årtiondets skräckfilm inte.


"Lånegivaren Christine nekar en gammal dam ett tredje lån på sitt hus och får en förbannelse över sig: om tre dagar kommer djävulen att ta henne och tills dess ser hon vidriga syner, blir attackerad av osynliga krafter,..."