Faktiskt så handlar rubriken inte om Trollungen utan om mig. Idag har min stubin tidvis varit kortare än kort, det här nämnda tålamodet verkar vara helt borta. Jag känner mig alldeles matt och urlakad, jag är inte van vid att bli så in i bomben sur att jag bara vill stampa med fötterna och skrika och grina om vartannat. Meet me, PMS-bitch.

Jag har fått be J om ursäkt för jag blev så sur, så rosenrasande, på honom för en pissgrej han sa. Hade vi inte varit på Ica hade jag stampat och skrikit, istället kastade jag det jag hade i handen i vagnen, gav honom en ond blick och klampade till mjölken. Där träffade jag en av Trollungens fröknar. Ups, bäst att andas ut och se helt oberörd ut. Hon är ny på Trollungens avdelning och jag vill ju inte att hon ska tro att jag är ett psykfall eller något.
När vi kom hem tjurade jag in i köket och slängde middagen jag förberett och gjorde något helt annat.

Nu, när Trollungen sover och jag som sagt har bett om ursäkt för mitt bisarra beteende och sitter här helt matt i kroppen, kan jag inte skriva inlägg på FamiljeLiv! Inte något. Pissoskit asså!