Det är inte så lätt med gardiner och det är en av sakerna där Js och mina åsikter ligger lååångt ifrån varandra. Jag tycker egentligen inte om gardiner, köpte de första när jag flyttade tillbaka till Sverige 2006 och det då mest för att alla tjatade om att "klart att man måste ha gardiner!" Jag köpte såna där smala panelgardiner, på Ica har jag för mig. Det tyckte jag var en bra kompromiss, de var smala (nästan osynliga) och billiga men ändå gardiner. För J är en gardin bara en gardin om man kan dra för dem och helst ska de vara av sammet.

Gardiner var en av anledningarna till att han helt självmant ville åka till IKEA i lördags, han har nämligen tröttnat på dessa "icke-gardiner" och nu ville han ha riktiga. När jag inte var så där jätteförtjust i den idén fick jag mig en avhyvling att nu vill minsann han också bestämma något när det kommer till inredningen! Ja, ok, jag fick ju ge med mig (med mycket mutter) för det har han väl kanske rätt i men (och det är ett stort MEN) han är engelsman och inredning för honom är heltäckningsmattor i hela huset, även i badrummet, och tjocka, tunga sammetsgardiner i fönsterna och gärna även ett draperi av sammet i någon dörr. Det är väl fullt förståeligt att jag har lagt beslag på detta område?!

En annan anledning till att jag har satt mig emot gardiner är priset. Vi har tre fönster i vardagsrummet och om man vill ha tre gardinset blir man snabbt av med en massa pengar. Även om man hittar fina för kanske 300 kr blir det nästan en tusing. Tusen spänn för gardiner som jag inte alls vill ha.

Nu blev det inte så farligt, han hittade ju basgardiner (Lenda) för billig peng (150 kr) så där rök mitt pengaargument men ok då. Gardinproblemet var dock inte över, nu skulle han också bestämma färg! För att avsluta en lång historia så kommer jag snart att ha röda gardiner i vardagsrummet. Hurra för det.