Att vara utan smak- och luktsinne är verkligen en jättemysko känsla. Sen i torsdags känner jag INGA dofter, mat och dryck smakar INGENTING. Jag skulle kunna äta blomjord och inte märka det (om nu synen också vore påverkad). Jag ville så gärna dricka ett glas rött till Melodifestivalen eller till Heroes ikväll men det är ju helt meningslöst (jag hör till de som faktiskt dricker för att det är gott och inte för att bli full).
Det är tur att Trollungen beter sig lite märkligt när hon bajsar (hon gömmer sig bakom en gardin eller går undan och ställer sig vänd mot en vägg) för jag luktar inte ens något när jag sen byter blöjan (DET kan man ju iofs tolka som en fördel).

Tänk att leva så här i hela livet! För min del kommer detta ju förhoppningsvis att gå över snart men att alltid ha det så här, fy, vad töligt.