Mycket ska man höra innan öronen trillar av... Jag älskar J men ibland är han verkligen knäpp. Han är en bra make, en jättebra pappa, trevlig, öppen, vänlig och rolig och allt det där men ibland händer något i hans hjärna och han gör och/eller säger helt plötsligt och utan förvarning något helt knäppt och ogenomtänkt. Som igår när vi hade kvällsmys innan Trollungen skulle sova. Vi satt i soffan och Skruttan och jag slöbusade lite. Då säger han helt plötsligt: "Du pussar och kramar henne för mycket, det är inte bra. Det är också därför hon inte sover hela nätter i sin säng."

Wie bitte?!

För det första så sover hon mycket bättre nu. Sen ca 6 veckor kommer hon kanske till oss två nätter i veckan, annars sover hon i sin säng tills hon tycker det är dags att gå upp och då kommer hon och väcker (mest) mig.

För det andra tror jag inte för fem öre att man kan pussa och krama sitt barn för mycket, iaf inte när barnet själv vill. Trollungen är inte direkt en "mysflicka", hon röjer hellre runt än softar, så när hon är på kramhumör får hon hur många kramar och pussar som helst. Jag ÄLSKAR momentet hon kommer hem från dagis. Det första hon gör då är leta upp mig och springa mot mig med utsträckta armar och tjoa: "Maaammmmaaa!" med världens största leende.

Nä, jag tänker pussa och krama min dotter så länge hon vill och så ofta hon vill, när som helst och var som helst. Jag tror att denna knäppa tanke bottnar i avundsjuka. Tyvärr har J det inte så lätt att få en kram eller puss från Fisan. Han försöker men hon vänder sig bort, puttar bort honom, säger: "Nej, pappa, bort.",... Jag hoppas att det snart släpper. Inte bara för att jag inte vill höra fler knäppheter utan för att jag vet att det skulle betyda jättemycket för J.