Bloglovin
Cancerfonden
19 May, 2010
Cellprovet
Idag var det dags och det gick som det gick. Eftersom jag kände som jag gjorde fick J komma med och hålla handen och tur var det. När vi kom in till stolen började jag hyperventilera och ha mig. Jag storgrät när jag la upp benen, under provtagningen och ett tag efteråt. Barnmorskan var naturligtvis lite förvånad och började fråga vad som stod på. Vi berättade lite kort om Trollungens förlossning och då visade det sig att hon bara var på vår MVC på lån, egentligen jobbar hon på förlossningen i Karlstad. Hon blev alldeles paff när vi berättade vad som hade hänt och hur allt hade gått till. Vi pratade säkert i 20 minuter och hon var verkligen jättetrevlig. Hon ska leta upp min journal och kolla vem som var inblandad och gå vidare med det.
Jag vet att jag låter lite kryptisk för många eftersom jag aldrig skrev någon förlossningsberättelse, just för att jag bara ville förtränga allt. Det vill jag egentligen fortsätta att göra men det kändes ändå skönt att prata ut lite idag så jag kanske skriver en någon gång. Nu känner jag mig alldeles matt men jag måste ju återgå till jobbet...
Jag vet att jag låter lite kryptisk för många eftersom jag aldrig skrev någon förlossningsberättelse, just för att jag bara ville förtränga allt. Det vill jag egentligen fortsätta att göra men det kändes ändå skönt att prata ut lite idag så jag kanske skriver en någon gång. Nu känner jag mig alldeles matt men jag måste ju återgå till jobbet...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Ljudbok just nu
Svikaren av Katarina Wennstam
About Me
- Miss MissChief
- Jag, tjej på 30+, mamma, fru, matte,... i Värmland bloggar om oss (en Trollunge som är född i mars 2008, en Filur som föddes i maj 2011, en engelsman i Sverige, en pälskling och mig) och lite allt möjligt. Ni vet, en sån där mammablogg helt enkelt. :-)
3 comments:
Stackare :( Vad skönt att du fick prata och att hon ska gå vidare med detta. Du kanske bporde gå och prata med nåågon ytterligare om detta?? MASSA KRAMAR!
Jag led av vad som klassades som extrem förlossningsskräck innan jag födde Samuel. Fick gå på damtal med en speciell jordmor på sjukhuset många gånger under tiden som gravid. Fick extra UL för att kolla storlek osv. Fick även biviljat så att jag fick välja om jag ville föda vaginalt eller bli snittad. Med Jonatan kom skräcken tillbaka. Samuels förlossning var utdragen ochs eg. Gick på massa samtal för att bearbeta den förlossningen + min "vanliga" extrema förlossningsskräck. Jonatans förlossning var precis så som jag tycker en förlossning ska vara så nu är jag cool lugn och kan faktiskt tänka/se på en förlossning utan att bli illamående. Tycker du ska ringa någon och få samtal om detta. Det är bra att prata om det och på så sätt bearbeta så du kan "komma över" den.
Jag finns på msn om du behöver ventilera/diskutera.KRAM
Skickar en massa kramar!! Skönt att ha det gjort och att du fick prata av dej lite även fast det kom lite hastigt på. Låter även bra att hon ska ta tag i det! Tycker som dom andra att det kanske kan vara bra att prata mer om detta så du kan lägga det bakom dej? Jag tycker iaf att du var jätteduktig idag!!
Post a Comment