Vi i Grums håller på att få en ny park. Inte bara en "ny" park, vi ska få en park överhuvudtaget. Jättekul för vi är inte direkt bortskämda med sånt här och att den ligger en dryg minut från vårt hus gör saken inte sämre. Den är, så vitt jag kan se, nästan färdigställd. I denna park ligger det en lekplats. Också jättekul.

Trollungen och jag var där och kikade idag och Fislisa älskade kanan (så klart), och en liten blomgunga. Vad jag dock tycker är väldigt märkligt är materialet de har fyllt "sandlådan" med - nämligen små träbitar. I dem landar småttingarna när de kanar eller snubblar och trillar. Jag hörde en annan mamma klaga över att hennes 1-åring (naturligtvis) stoppar dessa i munnen. Träflisor i fingrar och träsplitter i små munnar. Jag begriper inte alls, varför de har gjort detta. Detta kan väl inte vara ett lekvänligt, barnsäkert material? Om någon slänger en cigarett där? Då tänds ju allt på? Nä, jag förstår ingenting. En annan sak som jag störde mig på var kanan. En metallstege med helt runda pinnar, inget grepp för små, inte alltid så stadiga fötter. Visst ser det snoffsigt ut, modernt och allt och de där träbitarna är säkert superekologiska men det verkar inte som om de har tänkt funktionellt och säkert direkt...



Trollungen var som sagt inte så tveksam som jag och tyckte det var jättekul med lite omväxling runt husknuten.