Så konstigt att man kan gå från glad och upprymd till helt förkrossad på någon minut. De kunde inte sätta i portacaten i pappa, de fick avbryta proceduren. Det hela skulle ske under lokal bedövning och pappa skrek väl mest hela tiden. Av smärta då. Resten förstår jag inte riktigt: hon som skulle sätta i den fick den på plats men kunde inte ansluta den för att "det inte såg ut som hon hade förväntat sig i pappa." Hon borde väl ha studerat människans kropp någon gång under utbildningen? Är min pappa en alien? Ja, strunt samma, det gick iaf inte. I morgon ska det göras en utredning (röntgen om jag har förstått rätt) för att titta hur det ser ut där inne. Ett nytt försök att sätta i den där mackapären ska iaf genomföras under, ja, inte narkos för det sa de klarar han inte, men någon starkare form av bedövning än fjuttig lokal bedövning.

Mamma krävde att få prata med överläkaren och det var tydligen ett bra samtal. Eller ja, det förklarade iaf en hel del. Den mystiska vätskan i lungorna kommer tydligen från omkringliggande vävnad. Lungorna håller på att stänga av och det utlöser på något sätt och av någon anledning detta. Lungorna är tydligen inte de enda organen med problem: eftersom han har matvägrat så länge börjar kroppen stänga ner. Även hjärnan har fått sig en smäll av detta och därför är han delvis så förvirrad nu.

Varenda gång, VARENDA gång de har kommit in akut har mamma påmint, uppmärksammat och tjatat om att han behöver näring och vet ni varför han sällan har fått det? För att han, pappa, har sagt "nej tack". En förvirrad, så undernärd gubbe att organen börjar stänga av... Läkarens uttalande om att de inte får göra något mot patientens vilja kan jag förstå, så länge det inte handlar om något livsavgörande från en uppenbart förvirrad och deprimerad person. Att inte ge honom näring kan jag bara se som aktiv dödshjälp, någon måtta får det väl vara. (Jo, jag är lite partisk.)

Men nu till något positivt: de sista dagarna har han faktiskt fått och accepterat näringsdroppet och idag ville han t.o.m. äta middag!! Närings- och vätskedroppet börjar verka nu för idag var han, enligt mamma, riktigt pigg (så pigg som man kan vara i hans situation) och han pratade om några projekt han ville ta itu med när han mår bättre. De där projekten får vi kolla lite noggrannare på men att han ser en framtid är iaf jättebra!