Idag gick Trollungen och jag genom spöregnet för att beställa en begravningskrans till pappa. Skruttan valde kransen och jag texten så det blir nog fint. Men fy sjutton, vad dyrt det var då! Ja, ja, man dör ju bara en gång.

När vi kom ut fick trötta Trollisen ett superanfall för att hon inte fick bära paraplyet. Vanligtvis hade det inte stört mig men det verkligen ösregnade och jag ville helst inte drunkna på vägen hem. Efter några diskussioner, tjut och tårar kom jag på att vi faktiskt stod direkt bredvid leksaksaffären så vi tågade in och frågade efter paraplyer. De hade några stycken och Fisan valde ett lila. Jisses, vad glad hon helt plötsligt blev! Och stolt! Sen blev det nästa ramaskri när vi kom hem och hon inte fick ta med sig den droppande saken in men det glömdes genast bort när jag började prata om potatis och falukorv till lunch.