Idag tog jag fram Trollungens tjocka täcke. Det är på tok för kallt för bara en tunn filt. Vad hände med sommaren? Tog pappa med sig den? Det är riktigt strumpbyxeväder ju.

Fotograferingen gick iaf bra men efteråt kände jag hur all energi bara rann av. Hujedamej, vad sjukt trött jag blev. Inte så konstigt kanske, vi har ju en hel del att ta hand om. Husfotograferingen har varit en extra stressfaktor så när den försvann började kroppen nog känna efter lite. Typiskt att jag började jobba idag igen. Det var dock faktiskt skönt, lite vardagskänsla i mörkret.

Pappa har nu varit död i en vecka. Jag har noll tidsuppfattning längre. Ibland känns det mycket längre och ibland känns det som om det var igår jag såg honom ta sitt sista andetag.