Trollungen vaknade nyss och illvrålade. "Ont i benet!" J försökte massera lite (han fick faktiskt!) men det hjälpte tydligen måttligt. "Vill du ha lite Alvedon?" frågade jag och "jaaaa" vrålade hon (sist skulle hon INTE ha Alvedon; under inga omständigheter fick vi närma oss med flaskan). J hade henne i famnen och när jag hade gett henne lite skrek hon: "Jag sova nu!" och J la ner henne. "Vill ha filt!" tjöt hon så jag la på henne täcket. "Vill ha min napp!" och den fick hon ju.

Sen skulle jag lägga mig bredvid henne och då hände det: hon motade bort mig och tjöt: "Inte du! Jag sova själv!" Jag blev alldeles paff och visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag blev så förvirrad att J fick dra ut mig ur Skruttans rum. Vadå, "jag vill sova själv"?! Det har hon ju vägrat i nästan två år! Vi blev stående i hallen och smyglyssnade och mycket riktigt, hon slutade gråta, gnydde och bökade lite och sen blev det tyst. Hon somnade banne mig själv! Min stora flicka. Undrar hur detta kommer att fortsätta...