Ja, igår, kl. 11 begravde jag min pappa.

Ceremonin var helt perfekt. Många hade aldrig varit på en borgerlig begravning och var helt fascinerade av hur personligt det var och hur mycket pappa det var. Det lästes ffa personliga brev och spelades mycket musik. Jag orkar just nu inte gå in på mer detaljer men det ska jag göra. Jag vill gärna skriva ner det i bloggen så jag kan gå tillbaka och läsa om allt vid senare tillfällen men just nu orkar jag som sagt inte.


Jag känner mig alldeles matt. Och jag är så in i bomben trött. Nu när all stress är över, iaf vad det gäller begravningsplaneringen, börjar känslorna som jag inte har hunnit känna komma smygande. Jag är så otroligt ledsen. Och saknaden. Saknaden känns som en betongboll i min mage.