Jag ska skriva några rader om pappa som jag, alt. vår officiant, ska läsa på begravningen - och jag får inte ihop en enda rad. Så skumt. Så jobbigt. Flera gånger har jag satt mig vid laptopen, t.o.m. i olika rum, jag har även försökt old style, med papper och penna, men nix. Jag vet inte var jag ska börja. Jag vet inte vad jag vill säga. Jag försöker hitta ett minne att prata om, men vet ni vad? Jag kommer inte på något! Jag har inte ett endaste minne av pappa som inte har med sista tiden på sjukhuset att göra! Och det är ju helt omöjligt, så nära som vi har levt. Han var en del av vår vardag, vi har rest tillsammans, vi har skrattat åt och med varandra - men jag kommer inte på något. Mamma vill inte att vi pratar OM honom utan MED honom, det borde ju göra saken lättare men nej, inte heller det funkar. När jag pratar med honom nu är jag bara arg och ledsen. Hur ska jag börja? Var i hela friden är alla minnen?!