Igår fick jag för mig något riktigt idiotisk. Trollungen och jag skulle hitta på något kul medan J jobbade lite. Skruttan började tjata om att "Åka tåg! Jag vill åka tåg, mamma!!" så jag kollade tidtabellerna och sa att "Jo visst, vi kan väl åka in till Karlstad en sväng". Fisan blev överlycklig och mitt öde var beseglat. För att toppa denna knäppa idé tog jag den stora vagnen, som vi inte har använt på en evighet (den ska egentligen in i förrådet och nu ska den verkligen det!). Jag vet inte varför, Maclaren-vagnen är ju mycket smidigare, men jag trodde väl det var smart. När vi kom till stationen, 5 minuter för tidigt, slog det mig hur urbota dum denna idé var. Jag var aptrött och mådde illa och jag ville egentligen bara sitta någonstans i lugn och ro. 2 minuter innan tåget kom blev jag helt plötsligt rejält skitnödig! Inte hade vi hunnit till toaletten så det var bara att knipa ihop (i ordets bemärkelse) och sen kliva på tåget med svetten rinnande. Åh, ja, och vagnen fastnade så en plastbit gick av...

För att göra en lång, jobbig historia kort så kom vi in till Karlstad och jag kom på: Det är ju söndag! Vi kan inte åka tillbaka förrän om 3 timmar! Vi gick till Panduro och köpte gips till handavtryck och säkerhetshalsband. Dessa rekommenderar jag skarpt om ni har småttingar som älskar pärlor. Trollungen gjorde två halsband helt själv och hon var så stolt, så stolt (så stolt att de fick följa med till dagis idag).

Vi traskade runt lite här och där, åkte hiss upp och ner (och sen upp och sen ner igen, o.s.v.), fikade, traskade runt lite till och sen ringde jag J och nästan lipade. Han fick komma in och hämta oss, inte en chans att jag skulle orka traska och åka hiss i över 1,5 timmar till! Medan vi väntade på honom knallade vi in på Åhlens. Tanken var att leta upp en väckarklocka och en ram till det sista av minneskorten. Vi tog hissen ner och landade mitt bland barnkläderna. Trollungen började helt plötsligt ropa: "Min Rorri! Min Rorri racerbil!" Hon hade fått syn på en t-shirt med just honom, det fanns inte en chans att låtsas om ingenting. Den fick följa med hem, och en blå tröja med bilar. Jag var så trött när vi kom hem att jag inte ens orkade ta kort.

Nä, nästa gång ska jag försöka tänka innan jag agerar (då hade vi nämligen max. gått en sväng till lillskogen istället för att göra denna tokresa). Å andra sidan var Trollungen överlycklig över att få åka tåg och hiss så så snett sett var det ju värt det.