Egentligen hade jag tänkt hurra för att det är måndag. Äntligen är stresshelgen över och nu blir det nya, lugna tag på jobb- och på dagisfronten. När illamåendet inte infann sig kände jag mig bekräftad. Vi fick skjuts till dagis och till verkstaden där vi skulle hämta vår lagade bil. Där fick vi dock reda på att de just provkört den och upptäckt att det behövs ett nytt hjullager fram så vi får inte tillbaka den förrän i morgon. Jag bad dem ringa och tala om vad totalkostnaden på alla dessa reparationer och justeringar blir och vi traskade hemåt i blåsten.

Strax efter lunch ringde de: 14132 kronor vill de ha. Fjortontusenetthundratrettiotvå. Ett - fyra - ett - tre - två. Det är mer än dubbelt så mycket som vi trodde att det hela skulle gå på så det kändes ju rätt, äh, snopet. Fan också. Jag hade tänkt köpa lite julklappar och nästa månad ska vi till Tyskland för sjöbegravningen. Ja, inte mycket att göra åt det men det blir nog till att varva kålsoppa och köttbullar ett bra tag. Medan vi äter det kan vi titta på bilen i infarten för vi har inte råd att tanka. :-D