"Bebisen väger nu strax över ett halvt kilo och är ungefär 29 cm lång från hjässa till häl. Hörseln är välutvecklad och den kan höra din röst (som under vatten), dina hjärtslag och de mullrande, gurglande och kurrande ljud din mage och tarm gör. Höga ljud som bebisen ofta hör inne i livmodern, t ex hundskall eller dammsugaren, kommer förmodligen inte att låta otäcka efter födseln.

Många studier pekar på att bebisar i magen ofta gillar klassisk musik. Pröva att spela något du själv tycker om och se om bebisen reagerar. Lugnar den ner sig när musiken är långsam och blir livligare när den är snabbare? Vem vet, du kanske bär på en blivande dirigent!

Din bebis hörsel fortsätter att utvecklas och lungorna håller på att förbereda sig inför livet utanför livmodern. Nu är bebisen så stor att du kanske kan se den röra på sig under dina kläder!

Du kanske börjar känna dig klumpig och ovig nu när din tyngdpunkt förflyttat sig. Tandköttet blöder eventuellt när du borstar tänderna och du kanske har fått knoppnavel. Sådant kommer att gå tillbaks till hur det var förut efter förlossningen."
 
(från http://se.babycenter.com/pregnancy/fetaldevelopment/23weeks/)
 
Hur mår jag då?
 
Det största (och väl egentligen enda riktiga) problemet är tröttheten. Det har blivit en aning bättre sen jag började med järntillskottet men jag är fortfarande ofantligt trött. Hela tiden. Och jag kan somna på en sekund, utan förvarning. Var jag än sitter eller står. Nattsömnen har varit lite bättre de senaste dagarna. Inte för att jag inte vaknar flera gånger men jag har somnat om rätt så direkt. Det känns skönt att veta att jag, teoretiskt, får några timmar sömn på raken även om det inte känns.
 
Matlusten har kommit tillbaka lite. Inte att jag känner för att frossa men det tar inte emot att äta och då och då kan jag t.o.m. se fram emot middagen eller vad det är. Från att ha börjat gå ner i vikt har jag nu börjat gå upp lite igen. Jag är dock inte orolig för vikten, snart kommer vattnet...
 
Den dagliga huvudvärken har också försvunnit sen jag började med järn (om nu det hänger ihop eller om det är en slump vet jag inte) annars så ja, tröttheten och att jag definitivt börjar känna mig ovig. Ha, en liten kul detalj är att mitt kroppshår (ja, jag vet, här pratas om allt) nästan har slutat växa igen! Jag hade inte rakat benen på fem dagar och de var knappt ens stubbiga. Perfekt! När jag var gravid med Trollungen behövde jag inte noppa ögonbrynen de sista månaderna och det verkar upprepa sig även om mer eller mindre allt annat skiljer sig mellan graviditeterna...
 
Det faller också mer och mer på plats att även denna graviditet ska sluta med en förlossning och det är något jag har börjat se fram emot. Inte sådär översvallande men det kanske kommer. Trots det positiva besöket hos snittläkaren kunde jag ju inte släppa oron först men nu börjar jag som sagt se fram emot det.
 
Redan vecka 23... Tiden går så fort!
 
67,1 kg (+4,1 kg)