Det är tur att man jobbar hemifrån för idag däckade jag efter lunchen. Jag var så trött, så trött, "pang" sa det bara. Jag sov nästan en timme, tills telefonen ringde. När det gäller de yttre faktorerna som påverkar min usla nattsömn så har jag minimerat dem, men graviditetssömnen kan jag inte direkt göra något åt. Förutom ta Lergigan, som jag nog måste fixa igen (note to myself: ta upp det med BM på måndag).

J har fått ett ultimatum: antingen fixar du dina snarkningar, dvs går till en läkare eller så/tills dess sover du i gästrummet. Vi snackar verkligen dunder och brak-snarkningar här, med andningsuppehåll på flera långa sekunder. Det, i kombination med min redan lätta sömn och oförmågan att somna om när jag har vaknat plus en Trollunge som kommer över för att sparka mig och dra mig i håret på nätterna är pest och pina. Sen lite mer än en vecka kör vi nu på olika sovrum och det funkar bra. För mig. J tycker inte det är särskilt mysigt - men han vill ändå inte gå till doktorn så så illa kan det inte heller vara. När jag väl somnar (vilket tar mellan 10 minuter och två timmar) så sover jag iaf tills Trollungen kommer... Man får vara glad för det lilla.