Jag är inte bara sjuk, som jag skrev i det tidigare inlägget, jag är riktigt supersjuk. Nu har jag även fått feber, jag minns inte när jag hade hög feber (över 39 grader) sist. Jag har definitivt aldrig haft det som gravid. Jag gissar att det är därför jag höll på att frysa ihjäl förut.

Jag kände mig rätt piggelin efter maten och skulle gå ut med soporna. Jag kom inte ner för första trappsteget, jag fick värsta frossan. Jag har ALDRIG varit med om något liknande. Kroppen liksom låste sig och började skaka. Benen nästan vek sig, jag tappade påsen, tänderna skallrade och fy för fan, vad jag frös. Jag lyckades vända mig och gå in igen men sen tog jag mig inte längre. Jag skakade och skakade. Jag försökte ropa på J men tänderna skallrade som sagt så mycket att jag knappt fick fram ett ljud. Efter ett tag hörde han mitt grymtade och försökte krama lite värme i mig. Det funkade inte för fem öre och jag började gråta. Han satte mig vid elementet och hämtade en filt och där satt jag, fullt påklädd och darrande i över fem minuter innan jag fick benen att lyda så de tog mig till vardagsrummet. Där låg jag sen på soffan i en timme nästan, med vinterjackan, filtar och en stor kopp te medan han gnuggade mina fötter.

Nu är jag tillbaka på mer "normal" frossa, jag fryser liksom lite medan jag svettas men det känns normalt. När jag stod där i hallen trodde jag ärligt att jag skulle frysa ihjäl. (Inte särskilt sannolikt när man kopplar till hjärnan, jag vet.)