Jag vet inte hur jag tänkte men jag zappade runt och landade på ett förlossningsprogram. Ett år efter att Trollungen fötts kunde jag fortfarande inte titta på såna utan att börja gråta. Nu när jag har accepterat tanken på att Filuren också ska ut, vilket jag t.o.m. har börjat se fram emot, tänkte jag väl inte mycket alls. Jag missade början men vi fick byta kanal efter kanske 3 minuter. Alla bilder var tillbaka och jag började storlipa. Det var väl själva fan också. Nu hoppas jag att jag glömmer allt lika fort som det kom upp till ytan igen. Och jag ska även i fortsättningen undvika dessa program.
(J panikbytte till TV3 och det första han såg var en halvnaken gubbe som lagade mat. Det blir nog inga snacks i kväll.)
5 comments:
Usch va jobbigt för dej!! Du kan inte få prata med nån om allt detta så du kan lägga det bakom dej? Förlåt men jag kunde inte låta bli att skratta när jag läste det sista :D
Jag har inte riktigt hängt med. Hur var din första förlossning? Tycker som Karin att du ska be att få prata med någon ordentligt så att du inte går med dom här jobbiga känslorna ända till det är dags för nästa förlossning.
Hade du en jobbig förlossning?
Om du har några minnen som kommer upp från förra förlossningen. Då finns det duktiga aurorasköterskor.
Pratade själv med en sådan, för jag var livrädd för förlossningen. Fastän jag inte gått igenom någon innan.
De är duktiga på många vis.
Hoppas du snart känner dig piggare.
Det kommer gå så bra *kramar*
Post a Comment