Trollungen har börjat ljuga. Eftersom hon medvetet far med osanning kan jag inte kalla det något annat. Som igår t.ex. när J gick upp med henne för kvällstvätten, då hör jag henne gallskrika efter 2 minuter: "Men mamma sa att jag fick....!!", "Mamma sa att jag skulle...!!" Jag gick upp för att kolla läget och hör hur hon upprepat säger till J att jag minsann har sagt att hon får bada. Inte ett ord om bad hade jag sagt.

Hon frågar mig t.ex. om hon kan få en kopp varm choklad. "Inte före middagen" säger jag. Då går hon till J och säger att jag sa att han ska ge henne en kopp choklad. Att hon försöker få något av den ene som den andre har nekat henne är inget nytt men nu ljuger hon som sagt och hittar på att vi sagt saker vi inte sagt. Hon manipulerar liksom medvetet och ibland så himla genomtänkt att jag nästan blir stolt. :-D

En annan grej är att hon nekar till saker som hon själv har sagt. "Jag vill ha en smörgås", "jag vill titta på Bolibompa",... och när hon får som hon vill så vill hon inte längre ha det. Inget nytt så snett sett men nu, när jag säger att: "Men du sa att du ville ha en smörgås..." så fräser/skriker hon: "Det sa jag inte alls!". Lika lätt att reda ut som ett därför-svar på en varför-fråga.... Suck.

Ni som vet, hur hanterar man detta? Att börja förklara att man inte får ljuga o.s.v. känns lite överkurs, hon är ju bara 3 år, men samtidigt vill jag ju ändå att hon lär sig skillnaden mellan sanning och osanning...