Ja, idag var dagen då J och jag åkte in till Karlstad för att träffa en överläkare, en anestesiläkare och en barnmorska och prata detaljer runt det planerade kejsarsnittet. Allt gick jättebra, alla tog sig tid (vi var där i 2 timmar) och alla pratade även engelska så att J kunde delta direkt och ställa egna frågor och sånt.

Vi pratade naturligtvis om förloppet, möjliga komplikationer (som de ju måste nämna), efterföljande vård och kost, våra (mest mina) rädslor och förväntningar,... Jag tog även upp sen avnavling och det gör de tydligen ändå, navelsträngen klipps inte mer direkt utan det väntas lite (förutom i akuta fall då, då har man ju sällan ett val). Att detta är extraviktigt för mig står nu dock i "viktig information"-rutan, plus att jag kommer att påminna dem när jag rullas in. Steriliseringen i samband med snittet är inte heller något problem. Jag fick skriva på ett särskilt papper och det var det.

Alla som vi träffade hade läst min journal, både om Trollungens förlossning och om mina samtal med Aurora-sköterskan och första besöket hos snittläkaren. De var väldigt måna om att påpeka att de kommer att göra allt de kan för att detta, det planerade snittet och allt som har med det att göra, blir en bättre upplevelse.

Jag kände mig lättad när vi gick därifrån. Jag har fått en bild av hur det hela kommer att gå till, vad jag kan vänta mig och det känns som om det faktiskt jobbar en del vettigt folk där ändå. Att det sen kan vara en skillnad mellan teori och praxis, att något kan gå snett, ja, det är ju klart, men jag ska tänka positivt och göra det bästa av det hela (iaf så långt som jag kan styra och påverka).

Och ja, vi fick ett datum men det är hemligt. Än så länge. Eftersom mitt BF (26 maj) inte är hemligt kan man räkna ut på ett ungefär när det kommer att ske. ;-)