Idag är Filuren fyra veckor! Fyra veckor som har gått tokfort, men det är ju så när man har kul. Förutom att han äter (enormat mycket) och bajsar så sover han mycket men han har också vakenperioder på flera timmar. Då ligger han och ser sig omkring, gärna på någon men det går ofta lika bra att ligga i vaggan eller babysittern. Han har börjat le lite hyfsat kontrollerat och ibland ger han ljud ifrån sig som låter som gluckande skratt. Lite kul, den som han ler mest mot är Trollungen, sen kommer J. Själv har jag det svårare att få ett solskensleende men, men. Det är väl inte lätt att se bortom mjölkmaskinen...



Trollungen är fortfarande stolta storasystern men ibland tar hon som sagt ut sitt humör på J. Klart jag får mig en känga ibland också men det hade jag fått oavsett Filuren eller inte. :-D

Jag är väldigt mån om att hon inte ska känna sig bortvald eller ignorerad och det tror jag funkar. Egentid, om så bara en liten stund, varje dag är ett måste. Då finns det bara hon och jag och vi gör vad hon vill, läser bok under ett täcke, har picknick på vardagsrumsgolvet där jag käkar femtioelva plastmorötter och dricker osynligt kaffe. Blåser såpbubblor i trädgården. Sen försöker jag involvera henne när det gäller Filuren, så mycket som hon kan och vill förstås. Har hon ingen lust är det också ok.

Överlag (om man bortser från amningsproblemen) flyter allt på bra. Både J och jag är mycket lugnare denna gång. Det beror naturligtvis på att vi har gjort detta med spädbarn en gång tidigare (och alla överlevde utan större men) och så mår jag mycket bättre denna gång. Sen finns det helt enkelt inte lika mycket tid som vi hade då eftersom vi har en 3-åring som också kräver sitt. Det leder t.ex. till att Filuren kanske får gnälla lite längre innan man tar upp honom, man hinner liksom inte alltid lyfta upp honom vid första pipet när man samtidigt är i badrummet och torkar rumpan på det större barnet. Det bara är ju så och det känns också helt ok.