Någon på dagis har sagt till Trollungen att pappa/morfar är i himlen. Jag har undvikit det uttrycket eftersom jag inte tror på det men ok, jag förstår ju att det är det man säger. I förrgår kom vi av någon anledning in på det och jag sa: "Och vad tror du morfar gör i himlen nu då?" Trollungen svarade att: "Han åker nog varmluftsballong." En märklig sak att säga men jag tror att hon har sett ett certifikat som hänger hos mamma.
Förut när vi var uppe och gjorde oss i ordning för natten öppnade jag alla fönster och balkongdörrarna för att få in kanske liiiiite kyligare luft. Då sprang Nakenfis ut på balkongen, tittade upp mot himlen och skrek: "Morfar, kom ner nu! Kom, morfar, kom ner!" till himlen. Sen vänder hon sig till mig och säger: "Han svarar inte."
Det är tufft nu. Klumpen i halsen flera gånger om dagen. Saknaden och smärtan. Årsdagen närmar sig. När slutar det göra så förbannat ont?
1 comments:
Lill-Oliven..ja, tänk om det var så enkelt att man bara behövde ropa "kom ner!".. Jag vet inte själv hur jag ska prata om det där med döden och vad som händer med lillen. Jag har oxå varit inne på att prata om att man hamnar i himlen, men sambon suckar bara och tycker att jag ska vara ärlig och rak. Men hur lättbegripligt är det då för en 3-åring?
Vet inte hur det känns att sakna en förälder som du gör, men bara tanken ger mig en klump i magen..vet ju att det inte är alltför avlägset bort innan jag med sitter med samma längtan och saknad :( Hoppas du lyckas hitta styrka bland dina nära och kära när smärtan är som störst. Kram på dig!
Och pst...tack för din röst och delning på FB!
Post a Comment