Vilken himla värdelös känsla det är att känna sig otillräcklig! Otroligt tröttsamt. Jag känner mig just nu väldigt kluven. Och som sagt väldigt trött, men det hör ju till saken. Att få ihop livet med spädis, 3,5-åring, eget företag, hushåll, sjuk katt, och javisstja, jag har ju visst en man också... Det känns som om jag fixar allt men allt liksom halvdant. Och ser ni vad jag glömde i listan med "måsten"? Jo, mig själv. Så kan det gå.

Undrar om det är en höstdepression som kommer krypandes... Sånt har jag inte tid med!