Återbesöket på sjukhuset gick bättre än väntat. Eftersom sömnregistreringen inte gick så bra trodde jag att de skulle säga att "det här ser väl inte så illa ut" typ men nix. Det första han sa var att det inte hade gått bra. Mättiden hade varit för kort, en sensor hade inte fungerat o.s.v. MEN det finns indikationer som tyder på sömnapné och vi ska göra ett nytt försök med apparaten om två veckor (den var uppbokad tills dess).

Han undersökte även Js näsa och mycket riktigt är det något hinder på ena sidan (vi pratade engelska medicintermer så allt jag minns är "hinder" :-D). Han fick lämna ett blodprov och nu gör vi om hela cirkusen igen, om två veckor hämtar vi apparaten, lämnar tillbaka den och sen blir det ett nytt återbesök med resultat och åtgärder. Det låter ju inte så där jättekul men jag är glad för att det faktiskt finns en synlig orsak och att vi, eller rättare sagt J, får hjälp, även om det kanske tar lite tid och är lite knöligt. Vem vet, snart kanske vi kan sova i samma rum igen.