Det blir en ny kortisonkur (denna gång en 3-månadsspruta), antibiotika, krage, specialfoder och spädissockor. Diabetesrisken är tydligen lite högre med sprutan men vi har inte mycket att välja på. Eftersom jag har växt upp med diabetes i familjen tycker jag väl kanske inte att det är "hela världen" heller, jobbigt och pilligt, visst, men man kan ju leva med det. Och så är det ju inte säkert att han får diabetes heller.

Vi har å ena sidan en katt som har fyra helt öppna, såriga tassar och en ny infektion i överläppen som sprider sig. Han har dessutom börjat gnaga på ena bakbenet också och om vi får stopp på detta men det å andra sidan leder till att han får diabetes, ja, lätt val för mig. Det finns ingen medicinsk orsak, alla värden är bra, en biopsi visade inget konstigt, med stor sannolikhet är det stress och kaaaanske en foderallergi. Det är svårt att säga men kan inte skada att testa. Vi gjorde ju det förra gången, bytte till allergent foder, men sen, när han började må bättre gick vi snabbt över till gamla matvanor... Det kanske inte påverkar alls men äh, det blir helt enkelt kattmat istället för en ny vinterjacka (det är ju inte direkt så att man är i behov av en ;-)).

Förra gången tror vi att utlösaren var att Azrael försvann och blev överkörd (det passade ju rätt bra tidsmässigt), denna gång började det någon gång efter att Filuren hade fötts. Det verkar som om han inte tål stora förändringar, missen. Och då har han ändå flugit hela väga från Tyskland och allt.

Ja, och för att få bukt på blodet kan vi testa bebisstrumpor. Inte hela tiden så klart, tassarna måste få andas men det skulle vara himla skönt att slippa blodiga tassavtryck i sängarna och på möblerna... Förra gången rev han av sig tratten efter typ en vecka och en natt utan ledde till ett blodbad i min säng och att det lilla som hade läkt var öppet igen. Samma visa några dagar senare. Och sen igen. Nu ska vi testa att sätta fast kragen med en sele. Ska gå till djuraffären i morgon och kolla.

Och mitt i allt detta är han en pigg och gosig katt. Alltså han äter och dricker och myser och leker och så, är som sagt pigg och med. Knaskatt. Vi måste verkligen få bukt med det här, både för hans och för vår skull. J är måttligt road över att byta blodiga sängkläder i barnens sängar varje dag... Nej, vi kan inte stänga sovrumsdörrarna. Det går inte rent tekniskt för att de är så sneda och vinda.

Jag är så trött så att ögonen går i kors så om detta läser sig snurrigt så beror det nog på att jag har skrivit snurrigt.

Tillägg: Jo, ja visst ja, vi har dessutom testat Feliway. Jag köpte två såna där adaptrar som man sätter i vägguttagen, en att ha på nedervåningen och en på övervåningen men jag kan inte säga att de har gjort någon skillnad...