Alltså, inget ont om svensk sjukvård. Jag är väl medveten om att många, många, många inte har tillgång till sjukvård överhuvudtaget o.s.v. men idag kände jag faktiskt för att ge någon en smocka.

Vi var på återbesöket och denna gång hade den där mojängen registrerat som den skulle. Resultatet var att J ligger på gränsen till sömnapné. Det finns ett gränsvärde, 5 , och J ligger på 4,8. Från 5 och uppåt anses det vara allvarligt och det finns olika åtgärder, om det dock fattas 0,2 så får man ingen hjälp alls. Jo, man får komma tillbaka om två år och göra en ny undersökning.

De mätte t.ex. 48 andningsuppehåll på en timme - är inte det allvarligt? Jag är ju ingen läkare men jag tycker ju att det låter allvarligt iaf.

En annan grej som gör att han snarkar som han gör är att muskulaturen i halsen liksom sjunker när han ligger på rygg och täpper till luftrören (det heter något kolossalt långt). Det finns en grej som måste anpassas av tandläkaren som kan hjälpa mot det (något med en stjärna) men den får han inte - eftersom han inte når upp till gränsvärdet. Och hindret i näsan som de såg vid första återbesöket var tydligen inte heller så allvarligt. Inget är iaf tillräckligt allvarligt för att göra något.

På frågan vad vi ska göra (förutom att leta efter ett hus med fyra sovrum istället för tre), vet ni vad han svarade? "Du borde gå ner i vikt." Alltså, J är inte på något vis överviktig. Han är typ 183 cm lång och väger 85 kg. Han tränar tre gånger i veckan (han börjar för fan få magrutor!) och det enda rådet han får är att han bör gå ner i vikt...

Nä, det var ju extremt töligt att hela proceduren inte gav mer än så.