Vilken pärs! J och Filuren har troligtvis samma virus, fast den yttrar sig lite olika. Filuren har "bara" ont i munnen och halsen. Plus att hans hud har "pajjat".

Jag känner mig som världens sämsta morsa och kan inte förstå hur vi har kunnat missa att han har SÅ ont i halsen. Att han har ont i halsen överhuvudtaget. Till vårt försvar så har han ju inte klagat direkt. Han har haft sitt braiga humör, ätit bra och sovit bra men han måste, enligt läkaren ha haft ont ett bra tag. Och när hon sa det så tänkte jag att han har faktiskt gnällt lite vid maten de senaste dagarna. Eller i förrgår, när han "skakade" sig vid varannan tugga vid middagen - vi tyckte det var helfestligt för vi trodde det var smaken han reagerade på. Stackaren hade ju tydligen ont! Kan man vara kronisk glad? Jag menar, hur kan man visa sig så nöjd och glad när samtidigt hela munnen är inflammerad?

Jaja, gör om och gör rätt. Nu sover han iaf och vi hoppas på en bättre natt för nu är han insmord med hydrocortiosonkräm, han har fått Ipren och näsdroppar (för att se till att infektionen i munnen inte sprider sig till öronen). Även om han inte visar tydligt att han har ont ska han få lite smärtstillande då och då, för ont har han tydligen.

Vi hann precis till apoteket innan de stängde och eftersom vi inte hann till Ica blev det söndagsmiddag från BK. Trollungen var mycket nöjd kan jag lova.

Idag har jag dessutom varit så röksugen som jag inte har varit på länge. Konstigt hur det kan komma efter så pass lång tid men det ligger kanske en sanning i "en gång storrökare alltid rökare". Jag gav iaf inte efter suget (fattas bara!), eller jag gav inte efter röksuget men sockersuget, det gav jag efter. Och jag mår inte ett dugg dåligt över det. Allt har sin tid.


Kamerablixten tar bort det röda. Under alla dessa knotter är huden illröd. Det ser nästan ut som om han har bränt benen (låren och vaderna och smalbenen är nu helt täckta).