Jag gnäller inte över Filurens sovvanor. Absolut inte, sömnmässigt är han nog en drömbebis (det är han iofs på alla plan ;-)). Jag tjoar dock inte heller högt när han en gång vaknar kl. 6:30 och fem minuter senare firar att han alldeles själv fick igång en av speldosorna med små glädjetjut i mörkret. Och det om och om igen. Hu, vad trött jag är.