Jag hade helt glömt bort att Trollungen har gymnastik på torsdagar. Det hade inte Trollungen så igår fann jag mig helt plötsligt nersnorad från topp till tå med flottigt hår och 20 minuter till gympan. Tur att jag hade förberett middagen tidigt och J kände sig såpass pigg att han kunde ta hand om Filuren - efter en turbodusch drog vi till gympan och dagen till ära cyklade Skruttan dit. Hon hade en liten olycka förra sommaren och har sen dess vägrat att cykla ute men med en ny hjälm och lite peppning gick det nu som på räls.

På gympan trodde folk (minst) två gånger att hon var en pojke, är inte det märkligt? En flicka stirrade ett tag på oss och frågade sin mamma om Trollungen var pojke eller flicka och en annan mamma sa till sin dotter att "akta pojken" när de båda klättrade tillsammans (då hade både vi och barnen small talkat någon minut, det var alltså inte så att hon bara tittade ut ögonvrån). Det gjorde Fisan väldigt fundersam. "Flickigt" och "pojkigt" är väldigt viktigt just nu, allt och alla ska kategoriseras och hon vill vara så rosa och prinsessig som det bara går. Hon kunde för sitt liv inte förstå varför folk tror att hon är en pojke, "jag ser ju ut som en prinsessa ju."

Knepigt. Nu ska jag svara på några mail och äta päron med snornäsan i familjen. Fasen, vad det rinner om honom!