Att organisera Trollungens första barnkalas är inte så lätt. Hon är iofs hyfsat säker på vem hon vill bjuda och ett litet tema har vi också ("Hello Kitty meets Tingeling" skulle jag kalla det). Maten (dvs glass och frukt) är också klar och jag klurar på lite aktiviteter, ifall det skulle behövas.

Men så till problemet: inbjudningarna. Detta ska helst ske privat eftersom det blir dumt om bara vissa barn på dagis får inbjudningar. Det förstår jag ju absolut, men jag känner ju inte föräldrarna (jag vet inte ens säkert vilka barnen är som hon vill bjuda) och dagispersonalen får så klart inte lämna ut adresser. Det hänger en telefonlista på en dörr så igår, när jag lämnade Skruttan, tog jag kort på den. Jag tänkte att jag får väl ringa föräldrarna och be om adresserna, alternativt kika på Eniro.

Riktigt så enkelt var det inte.

Det finns tre Tilde - hur ska jag veta vilken hon vill bjuda? Och det största problemet, hennes superbästis står inte alls på listan. Jag pratade då med förskolan om hur jag ska göra och tjejen höll med om att det vore en katastrof om superbästisen* inte fick en inbjudan så hon erbjöd att dela ut inbjudningarna när barnen hämtas. Lite smidigt så där, inte göra en stor grej av det.

Så skönt! Nu kommer iaf de rätta tjejerna (för ja, hon har bara bjudit tjejer) att få inbjudningarna och jag behöver inte leka detektiv.


* Så himla gulligt. Trollungen är tydligen så tight med en tös att vi flera gånger har blivit frågade om de har växt upp tillsammans eller något. Det har de ju inte men grejen är nog att de började på den förskolan samtidigt, de var de nya och tydde sig troligen till varandra. Jag tycker det är jättekul och det ska bli kul att följa denna vänskap. Kanske blir det en sån vänskap som de tillsammans ser tillbaka på om 20 år? "Vi har känt varann sen dagis." Mys!