När det passar rent tidsmässigt brukar vi avsluta middagen med att dricka kaffe framför VH1, samtidigt som vi leker "The quite game" (väldigt uppskattat av oss föräldrar, den som är tyst längst vinner ;-)).

När jag hörde denna låt den första gången ville jag nästa ta livet av mig. Guuud, så deprimerande. Nu har den gått lite här och där och när jag satt där igår och verkligen lyssnade så kom både J och jag fram till att den växer, man vänjer sig. En märklig låt men inte alls dålig.