Det man inte har i huvudet får man ha på fusklappar. Men det funkar inte heller alltid...

I förrgår hängde det en lapp på Trollungens dagis om att de skulle ha med sig en favoritleksak idag. Det är en sån där grej som jag med mer eller mindre 99%-ig säkerhet glömmer bort. Jag såg henne redan stå där, som enda barn utan leksak.

Jag glömde så klart bort det, men kom på det igår igen och då skrev jag in det i kalendern och la in det i mobilen. Sen kom jag på det sent igår kväll igen och sa till J och skrev upp det med stora bokstäver på en bit hushållspapper som jag la mitt på köksbordet. Himla bra, såg lappen på bordet vid frukosten och frågade Skruttan vilken leksak hon vill ha med sig. Efter en millisekunds betänketid kom: "Skrållan!" Hon hämtade den direkt och jag tänkte att om jag lägger den på cykelhjälmen finns det inte en chans att vi glömmer den.

Joooo. Jag var ju tvungen att lägga den åt sidan för att sätta på hjälmen... Men vi hann inte cykla långt innan Skruttan kom på att vi hade glömt något. Tur att vi har någon med inbyggt minne i familjen.