01 November, 2009
Fortsättningen...
Jag blev ju avbruten förra gången, men här kommer resten.
Vi åkte alltså in till akuten idag igen. Eller ja, idag var vi med, det var vi ju inte förra gången. Hur som så var jag på helspänn, beredd att ta stryptag på den första som säger: "Allt ser bra ut." Men det behövde jag inte. När vi kom dit var det en del folk före oss men eftersom pappa inte orkade sitta lämnade jag mamma med honom och bröt mig in igenom en låst dörr för att fixa en säng (nå ja, jag hoppade (verkligen!) emellan när en man kom ut genom en egentligen låst dörr och slank igenom). Jag såg direkt en säng och en sköterska kom samtidigt. Jag förklarade läget och hon sa att "då behöver han inte vänta". Mamma och jag la pappa på sängen och medan sköterskan hämtade två filtar fick han ligga under min jacka. Han har gått ner så mycket i vikt och är så uttorkad att han huttrade som om vi hade -20 grader och han var naken eller något.
Där behövde vi bara vänta i två minuter, sen blev han hämtad - av en väldigt kompetent sköterska. Det var helt andra toner än förra veckan. Förra veckan gjorde de ju nada, verkligen INGET för honom, tjejen idag var genast igång. Han fick vätskedropp, de tog prover, hon verkligen frågade honom om sjukdomsförlopp, operationer, hur han har upplevt de sista 14 dagarna,... 20 minuter senare hade hon pratat med njurmedicin och transplantationsläkare (pappa har en ny njure och värdena var helt uppe i taket; gjordes INTE förra veckan), han hade röntgas (gjordes INTE förra veckan), de skulle ta en urinodling (gjordes INTE förra veckan), hon hade konsulterat kirurgin och beställt en gastroskopi (skulle göras förra veckan men de "tog tillbaka" det). Hon verkade iaf verkligen ha full koll. Efter två morfinsprutor och en spruta mot illamåendet sa han: "Jag är så trött, så trött" och sen slocknade han.
Vi får se vad som nu händer, vi har ju inte särskilt stort förtroende till detta sjukhus, men hon som var där idag gav oss iaf hopp om att det inte är ett totalt skithus. But I am watching.
Vi åkte alltså in till akuten idag igen. Eller ja, idag var vi med, det var vi ju inte förra gången. Hur som så var jag på helspänn, beredd att ta stryptag på den första som säger: "Allt ser bra ut." Men det behövde jag inte. När vi kom dit var det en del folk före oss men eftersom pappa inte orkade sitta lämnade jag mamma med honom och bröt mig in igenom en låst dörr för att fixa en säng (nå ja, jag hoppade (verkligen!) emellan när en man kom ut genom en egentligen låst dörr och slank igenom). Jag såg direkt en säng och en sköterska kom samtidigt. Jag förklarade läget och hon sa att "då behöver han inte vänta". Mamma och jag la pappa på sängen och medan sköterskan hämtade två filtar fick han ligga under min jacka. Han har gått ner så mycket i vikt och är så uttorkad att han huttrade som om vi hade -20 grader och han var naken eller något.
Där behövde vi bara vänta i två minuter, sen blev han hämtad - av en väldigt kompetent sköterska. Det var helt andra toner än förra veckan. Förra veckan gjorde de ju nada, verkligen INGET för honom, tjejen idag var genast igång. Han fick vätskedropp, de tog prover, hon verkligen frågade honom om sjukdomsförlopp, operationer, hur han har upplevt de sista 14 dagarna,... 20 minuter senare hade hon pratat med njurmedicin och transplantationsläkare (pappa har en ny njure och värdena var helt uppe i taket; gjordes INTE förra veckan), han hade röntgas (gjordes INTE förra veckan), de skulle ta en urinodling (gjordes INTE förra veckan), hon hade konsulterat kirurgin och beställt en gastroskopi (skulle göras förra veckan men de "tog tillbaka" det). Hon verkade iaf verkligen ha full koll. Efter två morfinsprutor och en spruta mot illamåendet sa han: "Jag är så trött, så trött" och sen slocknade han.
Vi får se vad som nu händer, vi har ju inte särskilt stort förtroende till detta sjukhus, men hon som var där idag gav oss iaf hopp om att det inte är ett totalt skithus. But I am watching.
Labels:
Hos oss
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Ljudbok just nu
About Me
- Miss MissChief
- Jag, tjej på 30+, mamma, fru, matte,... i Värmland bloggar om oss (en Trollunge som är född i mars 2008, en Filur som föddes i maj 2011, en engelsman i Sverige, en pälskling och mig) och lite allt möjligt. Ni vet, en sån där mammablogg helt enkelt. :-)
4 comments:
Skönt att ni träffade på just henne så kan det kanske börja hända lite saker nu!!
Fick han stanna kvar?
Vad bra att de tog emot honom så snabbt.
Hoppas han får den hjälp han behöver nu.
Kram
Skönt att höra att det visades lite engagemang den här gången! Hoppas din pappa vaknar upp och mår lite bättre och att han snart är hemma pigg igen.
Åhh vad jag verkligen hoppas att de gör något nu. Finner problemen och åtgärdar dem. Kramar till dig och framför allt till pappa
Post a Comment