Skrev jag att vi hade det stressigt igår? Jo, det gjorde jag. Jag tar tillbaka det, jämfört med vad som har brakat loss här nu var det lugna gatan.

Jo, mina föräldrar. De bor mer eller mindre i sommarstugan samtidigt som de bygger om den till ett permanent boende. Tanken är att sälja huset här och sen bara bo i stugan. De har redan kommit en bra bit, vägar har rivits, det har isolerats, dörrar har bytts,... Ja, sånt där. Nu skulle de byta ut det gamla, skruttiga köket. De rev ut det gamla och har de senaste veckorna levt med ett provisoriskt kök. De har köpt ett kök på Blocket som skulle hämtas någon gång nästa vecka. Trots att pappa är inlagd var allt planerat, snickaren som sen ska montera ihop det informerad, så det kändes inte så stressigt.

Men nu blev det det. Av någon anledning ska köket hämtas i morgon! Mamma springer nu runt som en hyr höna för allt måste förberedas på plats, jag har hyrt en transporter och vi har klurat på det "lilla" problemet: vem fan ska bära allt? Mamma och J? Det lär ju ta ett dygn. Vi har ingen barnvakt (som vanligt) så jag kan inte vara till mycket hjälp (bortsett ifrån att jag inte kan bära tungt). Jag har pratat med brorsan och han har lovat att komma men han är samtidigt den mest opålitliga person på denna planet. Han kan lika väl få något annat för sig och ringa dagen efter. Typ.

Ett annat problem: hålla det hela hemligt för min pappa. Om han får reda på vad som står på kommer han att bli ännu mera stressad, kräva att de skriver ut honom från sjukhuset så att han kan "hjälpa till" (vilket han ändå inte kan eftersom han knappt kan stå på benen)... Nu har jag kommit på att Trollungen och jag kan faktiskt göra nytta: eftersom min mamma måste hitta på en ursäkt varför hon inte kan komma och hälsa på honom åker jag och Skruttan in och håller honom sällskap. Det blir till att hämta Fisan tidigt på dagis och dra in till Karlstad, med halva kontoret (eftersom jag samtidigt på något hörn måste skriva statistiker) plus saker att sysselsätta Tramsmaja med (såpbubblor och papper och pennor har jag hittills kommit på). Sen hoppas jag att pappa tror att hela aktionen är hur logisk och genomtänkt som helst. :-D Men det ska nog gå bra, optimist som man är!