Igår skrev jag om en hälsning från pappa, som gick bort för idag 6 dagar sen, nu ska ni få höra något riktigt creepy. Men ändå vackert. Och så sant som det bara kan bli.

För många år sedan - jag vet inte hur många men fler än fem år iaf - köpte min pappa en klocka på en auktion. Han älskade auktioner! Det är en sån där väggklocka med en pendelsak. Den fungerade inte men han tyckte den var fin. Han försökte att få den att fungera men det lyckades aldrig.

Idag, när min mamma stod i vardagsrummet och tänkte: "Vad sjutton ska jag ta mig till med alla prylar?" började klockan gå! Den sa "ding ding" och pekarna rör sig! Pendeln rör sig inte men klockan går, helt plötsligt. Efter flera år! Kanske skulle blomman och hallonen igår säga att han äntligen har det bra och klockan idag säga till min mamma att inte ge upp, att sälja husen så att hon iaf får ro på den fronten?

Jag, som icke troende, kan förklara rosen med naturens gång, men klockan? Det MÅSTE vara pappa!