Pappa har alltid önskat sig en sjöbegravning. För 20 år sen begravde han en vän i Kieler Bucht och sen dess fanns det inget annat alternativ för honom. Mamma, som är rädd för vatten, är ju inte förtjust i den idéen men det var pappas största önskan så så ska det bli. Jag frågade Fonus hur man går till väga och de sa att vi måste skicka in en ansökan till Länsstyrelsen. Mamma har varit jätteorolig för att vi skulle få avslag eller att det skulle ta jättelång tid (vi vill gärna ordna urnsättningen (säger man så när urnan sänks ner i vatten?) på hans födelsedag i september).

Nu ringde de precis från begravningsbyrån: eftersom detta inte ska ske i Sverige behöver vi inte ansöka om något. De ordnar med krematoriet att vi får urnan och ett utförseltillstånd, that's it. Så himla skönt att det inte är svårare än så! Nu väntar jag bara på att mamma kommer tillbaka så att jag kan ringa och berätta.