Jag kände mig för ovanlighetens skull riktigt utvilad när jag gick upp i morse men det höll inte i sig länge. När jag satt i soffan slog tröttheten till. Den där blytunga, gravidtypiska tröttheten som slår en som en klubba, som om någon trycker ner ögonlocken med våld. Jag minns när jag var gravid med Trollungen. Jag hade läst om tröttheten men trodde att folk överdrev. När den kom för första gången hann jag fundera på om någon lagt en sömntablett eller två i mitt kaffe innan jag slocknade.

Jag tvärslocknade iaf på soffan i morse och J fick köra Trollungen till dagis. Nu fick jag ju rycka upp mig, jag hade en hel del jobb som skulle lämnas in, men vi har sagt att vi bommar igen kontoret lite tidigare idag och hämtar Skruttan och åker och köper kattsand. Kanske köper med hämtmat hem.