Då var den här. Den första årsdagen. Idag för ett år sen pappa dog. Med mamma, mig och brorsan vid sin sida. Jag tror att jag har gråtit så mycket de senaste veckorna att det inte finns någon gråt kvar. Jag känner mig bara matt. Och jag saknar honom så fruktansvärt otroligt mycket.

Jag vill så gärna fokusera på att Filuren fyller 2 månader idag men det innebär samtidigt automatiskt att det är dagen pappa dog. För ett år sen då.

Jag säger som Trollungen: "Morfar, kom ner nu då!" Du har ju inte träffat Filuren! Och det gör så ont att sakna dig att jag ibland inte vet var jag ska ta vägen.