15 November, 2011

Under ytan

Usch, här är det deppigt. I morgon är inte vilken dag som helst, i morgon är det prick ett år sen pappas sjöbegravning. Det tillsammans med Fars dag i förrgår förklarar nog den aktuella saknaden och smärtan. Som idag på sjukhuset.

Nu har jag fått barn där sen pappa dog så att åka dit känns inte lika ruskigt men när vi gick till labbet med J, labbet där pappa var flitig "gäst", kom bilderna tillbaka, som om det var igår. Jag såg mig själv, hur jag sprang genom gångarna den där natten, rädd för att komma för sent. Inte visste jag då att jag skulle tillbringa 19 timmar bredvid hans sjukhussäng, se honom dö i 19 timmar. Fy fan. Fy fan. Fy fan.

Det gör så fruktansvärt ont att sakna dig.

3 comments:

Karin said...

Kram ♥

Anonymous said...

Stora kramar! Usch för den känslan.. :( Just vid såna här tillfällen är jag så glad att jag inte har någon som helst dagsminnesfunktion inbyggd i skallen.
Och bara för det inser jag att det är 3 år sen min mormor begravdes just idag.

Sv: Ja, hon menade i alla fall på att de ibland behöver lite extra energi för att orka äta, så hon rekommenderade ipren en timme innan måltid (när hon har feber alltså) för att öka aptiten.
Och jag tycker det är helt rätt att ge ungefär vad som när de är sjuka. Jag vill ju helst inte att hon går ner i vikt.... :)

Camilla said...

KRAM! >#

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Ljudbok just nu

Ljudbok just nu
Svikaren av Katarina Wennstam

About Me

My Photo
Miss MissChief
Jag, tjej på 30+, mamma, fru, matte,... i Värmland bloggar om oss (en Trollunge som är född i mars 2008, en Filur som föddes i maj 2011, en engelsman i Sverige, en pälskling och mig) och lite allt möjligt. Ni vet, en sån där mammablogg helt enkelt. :-)
View my complete profile