J är inte nödvändigtvis den som är rädd för hushållssysslor. Han är den som har hand om tvätten (det har blivit så eftersom hans kontor ligger bredvid tvättstugan) och jag organiserar och lagar maten. Sen småplockar och pillar jag dagligen medan han gör stora ryck lite då och då.

Hursom, en sak som han skyr som pesten är disken. Vi har ingen diskmaskin här och jag tycker principiellt att det funkar rätt bra att handdiska. Om man bara tar den (disken) när den faller an och inte låter den växa sig till ett berg är det liksom gjort på 5 minuter. Så i det stora hela "smådiskar" jag under dagen och han ska ta disken efter middagen. Och det är tydligen för mycket begärt. Det har flera gånger slutat med att disken har stått kvar över natten (om jag inte själv diskat undan den då) och jag får plack när jag kommer ut ur sovrummet på morgonen och ser ett diskberg...

Häromsisten, efter att JAG hade diskat bort HANS disk, sa han att: "Skaffa diskmaskin? Du diskar ju så bra så." Jag hatar att bli tagen förgiven så i förrgår när jag vaknade till diskberget fick jag nog. Jag tog en påse och slängde allt smutsigt porslin och tog fram papptallrikar. Js reaktion när han fattade vad det var i skräppåsen? "Har du mens eller?" Och sen diskade han.

Nu är vi iaf snart med diskmaskin igen! Skönt!